Socwgirls

Det har blir val en fortsattning pa det forra inlagget om livet i Petrozavodsk i stort.

Nastan alla har en eller flera guldtander. Sjalva ar vi lite skeptiska till modeaspekten i det hela, men de verkar ju tycka att det ar jattehett. Vi har till och med sett en som gatt all in och fixat hela overkaken! Eller ja, Lina sag honom i kon pa affaren och forsokte lite diskret peta pa Jenny sa aven hon skulle se, men eftersom Jenny stog precis bredvid ville hon inte glo. Men hon litar pa Linas ord. Nya generationens Jaws ar alltsa ryss och ser lite allmant gangsta ut. Bara sa ni vet om ni ser han pa stan.

Innan vi for skrev vi aven att de hade sur gradde (smetana) pa all mat har i Ryssland. Vi var ju lite smaradda att sa faktiskt var fallet, men den radslan var helt onodig. I och for sig AR fallet sa, de har sadant till den mesta mat. Men fyfan vad det ar gott! Vi har det alltid hemma och har atit det till kyckling och pasta, kyckling och laskig couscous, hamburgare och pommesfrites, kyckling och pommesfrites, korv och pasta, pannkaka osv osv. For att likna det vid nagot svenskt sa blir det val typ turkisk yoghurt. Haha, nagot svenskt.. turkisk yoghurt, men jag menar saklart nagot som finns i Sverige. For ovrigt benamner de geggan olika pa alla stallen vi kommer. Smetana, smetanka, smetanki.. eller det sista kanske var vad Lina sa..

Och nar vi liks pratar om mat och klegg sa kan vi ju passa pa att namna att allt vi handlar, verkligen ALLT, a-l-l-t  ar gammalt. Det kvittar om det handlar om choklad eller pasta eller whatever. Oftast ar det fran november 2008. Frasht. Not.

Pa tal om grisklovar sa blaste det fruktansvart mycket har en dag i borjan av veckan. FRUKTANSVART mycket. Vi holl nastan pa att stryka med, sa illa var det. Vi promenerade latt framatlutade (kanske en vinkel pa 45 grader for att inte bli omkullblasta) och gick lugnt gatan fram nar plotsligt... PANG! En takranna blaser ner fran ett hus och landar precis dar vi gatt 10 sekunder tidigare. Snacka om att leva on the wild side (eller ja, vanster sida som vi gick pa).

Vi har ju aven borjat praktiken pa skola #47 for funktionshindrade barn. Forsta dagen fick vi ga och skaka hand med nagra relativt gamla pojkar (de kanske var runt 18 ar eller nagot sant) och en av dem talade engelska. Impressive! Han fick fram ett Hello, my name is John Smith, dag tva foljde han och hans vanner efter oss och skickade fram honom som talesman. Samtalet vi hade var oerhort givande. Tro mig.
- Hello, how are you?
- Hihihi, fine. How are you?
- ... how are you?
Ja, kanske inte ordagrant, men praktiskt taget i alla fall. Men kan man bara tva fraser sa gor man ju det basta av det om man nu blivit utsedd till medlare.

Som alla lasare vet har ju en valdigt speciell hogtidsdag just passerat oss. Linas 22a fodelsedag. Ack, hon har blivit sa vuxen. Man hinner ju inte med, bara poff! har de vuxit upp de sma liven... Men jaja. Hon har fatt fina presenter har. Forst fick hon ett murmeldjur av Skola #47. De ville ge henne nagot och stal formodligen ett groteskt fult gossedjur fran de stackas sma forsvarslosa barnen. De sa att det var en bjorn. De hade fel. Det ser ut som en blond luden grottbebis. Utan bloja. Fyfan. Men nog om den presenten. Hon fick ju en av Jenny ocksa! Weeee! Det var den finaste present hon fatt, sa hon med tarar i ogonen. Det var en geisha. Men det var inte slut pa paketregnet har, nej. Hon fick en present av tanten ocksa. At denna present skrattade Jenny lange, lange. Hela bussresan hem pa 25-30 minuter gick at till att forsoka kvava skrattet pa olika satt, heeelt utan framgang. Det var koppar. Orangea. Vita prickar. Matchande fat, fast utan prickar. Men det var inte nog har. Det foljde med ytterligare tva fat och det ar at dessa Jenny skrattade. Det var vita fat med en orange rand ute vid kanten och pa det ena en bild pa en tomat och en gul paprika och var det var pa den andra har Jenny ingen aning om eftersom hon skrattade sa mycket at det forsta att hon fick tarar i ogonen.

Tyvarr visade det sig senare pa kvallen, da Lina f.o. ljog som en borstspindel i ett telefonsamtal med tanten i fraga, att ena koppen med fat var till Jenny. Da var det inte lika roligt.
Lognen var dock rolig. Detta ar vad Jenny horde av samtalet.
- Yes, we're drinking tea right now..
...
- Yes, from new cups..
No, we didn't..

Jenny har aven blivit omdopt for sjuttielfte gangen. Listan borjar bli lang nu. Vi har alltsa: Genus, Yena, Yeney och ELENA. Jisses. (Lina har aven dopt om alla stackare som heter Sergej. Usch. Sir gay.. Fo real yo)

Mak Dak (Mac Duck) ar aven en historia for sig. Det ar alltsa lite smaplagiat pa McDonald's. Bild kommer senare, men det ar alltsa ett stalle som saljer hamburgare och har bagarna som logo. Fast in disguise. Pa utsidan ar det ogonen till Farbror Joakim (ja.. det ar aven en som star i san drakt utanfor som reklam..) och pa papperet till maten ar det anksparen. Det gar inte riktigt att forklara fullt alla likheter. Fargerna, formerna och allt. Men nagot som inte var likt var maten i sig. Isch! Oatliga hamburgare. Fy farao!

Ryska hamburgare ar dessutom creepy. De ar dubbelt sa hoga som normala hamburgare och har grona grejer i sig. Dessa kanske beror pa att hamburgarna ocksa ar fran 2008, men vi har efter noga undersokande kommit fram till att det ar orter av nagot slag. Lina brukar, pa grund av att de ar sa feta, fa klegga ut dem sa att de gar att steka. Vi ar ju inte riktigt haj pa gasspisen an, sa det skulle nog bli kolklumpar med grona grejer innan vi var klara annars.

Jenny har aven borjat tappa greppet. Direktoren pa skolan sa att fredagen vi trodde var var sista dag pa skolan var en stor helgdag i Ryssland och att vi darfor inte skulle komma da. Jenny oppnade darfor sin kalender for att skriva in detta och sag till sin forvaning att dagen var rod i hennes svenska kalender ocksa! Hon visste dock inte vad det var for helgdag sa hon borjade titta runt lite pa uppslaget i kalendern och sa latt forvirrat:
- Men alltsa Lina.. vi har ju ocksa helgdag 1:a maj. Vad tusan ar det for dag??
(kort tystnad innan Jenny kom till plotslig insikt och fortsatte)
- .. forsta maj..

Vi har aven fatt hora att vi pratar riktigt bra ryska! Detta efter att endast ha sagt spasiba och ztravsblablabla nan gang. Vilket betyder tack och goddag. Dom ar ju knasiga har i Ryssland.

Och ar man knasig maste man pa terapi, och vi tva fick aran att folja med pa hastterapi. Spannande tyckte vi forst, men det visade sig bara vara ett besok i ett stall foljt av nagra minuters ridtid. Aven vi fick ju rida, och trots allt spektakel och leende manniskor tyckte Jenny att det var lite overskattat. Lina daremot fick halla i tommarna sjalv. Hon holl pa att gora i byxan nar hon som gick med hasten bara kastade tommarna pa henne och daskade hasten pa haststjarten sa den bara galloperade ivag ut pa nya aventyr med Lina klangandes runt halsen! Fast sa var det inte riktigt, men hon sager att det var laskigt anda.

Pa tal om hast har vi aven druckit hastbajste. Och vi skamtar inte. Det smakade sa. Fy bubblan alltsa. Och det far man av en direktor.. ingen ordning.

OCH! Den absolut basta nyheten vi har (forutom att vi ar smetanafralsta och har potantiella friare overallt).... VI KLARADE TENTAN! WEEEEE!!!!

OCH! Den absolut konstigaste nyheten vi har (forutom att Lina tydligen ar chefen av oss tva.. what's up with that?!)... Vi ska flyga i forsta klass pa flyget mellan S:t Petersburg och Stockholm. Hur detta kommer sig har vi ingen aning, och vi tycker att biljetten var laskigt billig for att innehalla en resa i forsta klass. Undra vart de flyger oss egentligen. Over gatan? Men vi ar valdigt nyfikna pa hur det kommer vara med nagon centimeter langre benutrymme och vad mer man nu far. Spannande.

Vid tangentbordet: Lina och Elena.