Socwgirls

Vi har insett att vi inte riktigt passar in har i Ryssland. 98% av alla kvinnor har har stovlar med stilettklack. De har latexliknande dunjackor och haret uppsatt i diverse glittriga kreationer. Jeansen ar pryda med broderier, stenar och paljetter. Alla ar de sminkade som tusan och de har en forkarlek till bla ogonskugga. Vi ar lite radda att aven vi skall falla in i denna schablon, men forsoker sta pa oss sa mycket vi kan trots alla nedvarderade blickar.

Pa grund av att vi ser lite annars ut med vara svarta klader och stora pasar under ogonen (pga dalig somn) sa blir vi jagade pa alla affarer av vakter. Vi ar nagra riktiga skummisar! Jenny blev knackad pa axeln igar da hon forsokte lukta pa en parfym. Snart skickar de oss med polisen eller isbjornarna som Jenny sa fint sagt, eftersom poliserna har har stora palsmossor som vi funderar att kopa med hem som souvenirer till vara familjer. Lucky you!

Vi har aven borjat forsta varfor det ligger alkolister i diken, skogarna,  ja OVERALLT! En flaska inhemsk vodka kostar 30-40 kronor har och man kan kopa ol i en tre liters PET-flaska for 12 kronor. Ett cigarettpaket kostar bara 2 kronor har, sa det ar inte heller sa konstigt vi ibland ta rfel pa en skorsten och en ryss.

Vi arbetar nu om dagarna pa skola # 47 har i Petrozavodsk. Det ar en skola for barn med psykiska funktionshinder. Klasserna ar valdigt sma, pa kanske 4-6 stycken. Alla lektioner ligger pa barnens niva och det ar inte aldern som delar in dem i klasserna utan barnens formaga. De har inte vanliga lektioner som i vanlig skola utan de tranar olika sociala fardigheter.De flesta barnen gar hem nar skoldagen ar slut eller blir hamtade av sina foraldrar, men nagra av barnen ar foraldralosa eller sa bor foraldrarna langt bort och maste darfor bo pa skolan. vi har foljt barnen pa lektioner en dag, men nu arbetar vi mest pa eftermiddag/kvallen.

Vi har redan hunnit med att fa barnen att tro att vi ar dova. Sa fort de sager nagot skakar vi pa huvudet och ser fragande ut. Detta har resulterat i att de istallet forsoker kommunicera genom att skriva det de vill ha sagt pa papper. PA RYSKA! Inte ens da forstar vi och de suckar hogt. De tycker nog att vi behover ga skolan mer an vad de behover!

Tant bjod oss i fredags pa en konsert som for ovrigt heter SPEKTAKEL har. Vi skulle traffa tant 17.45 och nar hon ringer oss for att beskriva vart vi skulle motas lat det ungefar sa har: 

Tant - First stop with bus, then over the street is apotek, yena you know university down at the lake?
Yena - Yes..but..?!
Tant - You know the store oggy?
Yena - Yes, I know
Tant - Yena, NONO to that one
Yena - "okey"?

Ja, ni forstar ju av detta att vi inte har sa latt nar vi skall tyda vad tant egentligen menar, men vi tog forsta basta buss for att vara ute i god tid. Efter att vi akt en bra stund borjar vi bada inse att vi inte kanner igen oss. Vi har satt oss pa fel buss. Det hann cirkulera manga tankar om att vi skulle hamna vid varldens ande och svalta ihjal osv. Lyckligtvis ser vi "Lenin Prospekt" som ar centrumets huvudgata och kastar oss ur bussen. Vi var dock hogst upp pa huvudgatan och skulle mota tant om ca 10 min langst ner. Vi joggade, halvsprang och forstod aldrig vart vi skulle tills Lina tillslut skriker nagot i jamforelse med: "JAG SER NUCKAN PA ANDRA SIDAN" och vi kunde pusta ut. Aldrig att vi aker annan buss an nummer 17 och aldrig att vi skall bli sa virriga som tant nar vi blir gamla.

Pa tal om gammal, sa har bade Jenny och Lina hamnat i klimakteriet och haller pa att svettas ihjal dagarna och natterna i anda. Sa tyvarr mamma Lisbeth och mamma Maud, det blir inga barnbarn!

Vid tangetbordet: Jenny & Lina